Användarfusk

Från DigitalaBibliotek

I dagens bibliotek är ersättningen för liten och lånandet för omständigt för att det ska vara praktiskt möjligt att fuska genom att upprepade gånger låna sina egna verk. Nätbaserade bibliotek skulle däremot öppna för sådana problem, särskilt om ersättningen är stor.

Ett enkelt sätt att reglera det är genom användarkonton där var och en måste ange sitt personnummer, som med dagens lånekort. Bara användarens första nedladdning av ett visst verk skulle kvalificera till ersättning. Den begränsningen skulle kunna kompletteras med att bara ett visst antal nedladdningar per år kvalificerar till ersättning, för att undvika att de mest aktiva användarna blir utslagsgivande.

Även den som inte har svenskt personnummer borde dock få tillträde till biblioteket, liksom den som av någon anledning vill vara anonym. Genom att justera kopplingen till ersättningssystemet för de användarna borde det gå att tillåta utan att det öppnar för fusk. En lösning skulle kunna vara att deras användning räknas som underlag för hur mycket pengar staten ska lägga i ersättningspotten, men inte som underlag för hur den totala ersättningen ska fördelas mellan upphovsmännen. Det räcker med att de flesta användare uppger personnummer för att systemet ska kunna bli legitimt, och det borde gå att uppnå genom att ge de användarna några mindre fördelar. Redan det faktum att det gynnar deras favoritartister ekonomiskt borde kunna få många användare att göra sig det besväret.

Det skulle också vara möjligt att hitta lösningar som inte kräver personnummer alls. Redan genom att registrera IP-nummer, ha vanliga användarkonton och använda cookies skulle det bli omständigt att försöka fuska. Eftersom det också syns tydligt i statistiken om vissa verk plötsligt mångdubblar antalet utlån finns det också goda möjligheter att spåra fusk i efterhand.