Fördelningnycklar
Från DigitalaBibliotek
Fördelningen av medlen är inte självklar. Hur mycket som ska gå till artister, kompositörer respektive mediabolag, eller hur film ska jämföras med musik, är i slutänden politiska frågor. Dagens system visar dock att det inte är några olösliga frågor – såväl dagens biblioteksersättningssystem som CopySwede och organisationer som Stim har ställts inför dem förut.
En specifik poäng vi skulle vilja göra gäller kortfilmen, som har stärkt sina förutsättningar med utvecklingen av nätet, men fortfarande har svårt att hitta ordentliga inkomster. Digitala bibliotek skulle kunna spela en bra roll för kortfilmens möjligheter att både synas och gå runt ekonomiskt. Därför är det viktigt att biblioteken inte låser sitt filmutbud till långfilmer, utan att kortfilmer och tv-serier kan finnas med på motsvarande villkor. Det betyder att ersättningssystemen måste vara flexibla, så att de kopplas till filmernas längd på ett sätt som upplevs som någorlunda rättvist.
Det behöver finnas golv och tak i ersättningarna, precis som i dagens system. Golvet behövs för att undvika administrationskostnader, och kan utformas så att tidigare outbetalade ersättningar ligger kvar tills det år då upphovsmannens samlade ersättningar kommer över minimigränsen. Taket behövs för att undvika att för mycket pengar går till upphovsmän som redan är ekonomiskt oberoende. Poängen med biblioteksersättning är inte att simulera en marknad, utan att få stark effekt på möjligheten att arbeta med kultur.
Fördelningen påverkas förstås också av vilket urval biblioteken gör. Redan från början bör amitionen vara att ha största möjliga bredd, och fungera som en distributionsväg även för artister och filmare som betraktar sin verksamhet som en fritidssysselsättning. Biblioteket behöver inte vara ett andra YouTube där allt som kan filmas kan läggas ut, men det finns all anledning att uppmuntra ambitiösa amatörer.
Eftersom biblioteken blir mer centraliserade än de kommunala biblioteken behöver frågan om godtycke i urvalet diskuteras mer noggrannt. Sverige är inte immunt mot överdrivna skandaldebatter om vad offentliga institutioner låter sprida. Det behövs fastslagna principer om urvalskriterier och beslutsprocesser där det räcker långt att en enstaka bibliotekarie anser att ett visst verk borde ingå i urvalet. Biblioteken har dock hittills varit en stark institution i samhället som inte viker sig för politiska påtryckningar, och det bådar gott.
