Vad har egentligen hänt med kulturekonomin?

Från DigitalaBibliotek

En stor del av kulturen i Sverige finansieras gemensamt. Kulturrådet uppskattar hushållens kulturutgifter år 2007 till 34 miljarder kronor, exklusive teknisk utrustning. Av de pengarna går 12 miljarder till TV-avgifter, inklusive kabel- och satellit-TV. De offentliga kulturutgifterna uppgick samma år till 22 miljarder kronor, vilket motsvarar 1-2 procent av de offentliga skatteinkomsterna.

I det perspektivet är de branscher som påverkas av hemkopieringen relativt små. Skivförsäljningen omsätter t ex 0,8 miljarder kronor, vilket en halvering jämfört med 2002 då den började sjunka. SF Bio omsätter 1 miljard kronor, och då stannar dessutom i grova drag hälften av de inkomsterna i distributionsleden. Redan en relativt liten förändring av kulturutgifterna skulle alltså kunna ge en tydlig förstärkning av film- och musikekonomin.

Daniel Johansson har forskat i utvecklingen av musikekonomin, och resultaten syns övergripande i en fin graf som är stabil hela perioden 2000-2008 [1]. Hela rapporten finns att ladda ner [2].

Poängen med ersättningssystemet är inte att ”ersätta branschens förluster av fildelningen”. Det finns ingen enkel koppling mellan den ökande kopieringen och förändringarna i kulturekonomin.

• Försäljningen av CD-skivor har halverats på fem år, men konsertintäkterna har ökat. Beror båda de effekterna på fildelningsnätverken? Eller hänger det på den billigare produktionstekniken? Större konkurrenskraft för små band som sprider sin musik gratis skulle kunna förklara samma fenomen.

• Filmbranschens ekonomi har varit stabil de senaste tio åren, liksom antalet nya svenska filmer som haft premiär. Å andra sidan, filmproduktionen kanske hade ökat dramatiskt om det inte hade varit för hemkopieringen?

• Försäljningen av tv- och datorspel slog rekord förra året med en omsättning på 2,3 miljarder kronor. Är det de medieutgifterna som konkurrerar ut musik och film? Räcker deras stigande omsättningen verkligen för att säga att spelbranschen inte förlorar på hemkopieringen?

Vi kan bara spekulera i hur kulturekonomin skulle ha sett ut utan fildelningsnätverken, och det är inte särskilt intressant. Fildelningen är här för att stanna. Vi som är positiva till det har för det mesta ganska stora förhoppningar på att det ska utvecklas nya affärsmodeller, men ingen kan i förväg veta vad ett fullskaligt genomslag för fri kulturspridning skulle leda till.

Vad vi däremot kan veta är vad vi vill. Vi kan ha som målsättning att fler ska arbeta på heltid med film, musik och datorspel – helt enkelt för att vi tycker att det skulle vara ett bättre samhälle.

Några studier om fildelningsekonomi:

• University of Amsterdam [3]