Vad kan vi göra inom dagens lagstiftning?
Från DigitalaBibliotek
Biblioteken har rätt att låna ut böcker och musik, men inte att tillgängliggöra dem så att användarna kan ladda ner dem. Dagens Mediejukebox tecknar vanliga avtal med upphovsrättsinnehavarna. I praktiken sker det genom ett privat företag, Förlag Ett. Den är den sortens avtal som behöver ligga till grund för ett digitalt bibliotek på nätet.
Enklast skulle det kunna ske genom att biblioteken tar fram ett standardavtal, som ger tillgång till biblioteksersättningen. Det är sedan upp till artister som filmbolag om de vill delta, och upp till biblioteken vilket urval de gör. Till en början skulle standardavtalet inte kunna garantera en viss ersättning per nedladdning, utan bara en rätttvis andel av ett givet totalt ersättningsbelopp.
Vi skulle alltså kunna börja bygga ett sådant bibliotek helt inom ramen för dagens lagstiftning. Är det ersättningssystem som byggs upp tillräckligt generöst, och biblioteket upplevs som ett positivt projekt, skulle ett standardavtal biblioteket erbjuder kunna vara attraktivt nog för att upphovsrättsinnehavare ska söka sig till biblioteken.
De största artisterna skulle kanske fortfarande kunna tjäna mer på att försöka hålla sig till enbart CD-försäljning, eller åtminstone tycka sig göra det. Det är inget större problem. Vad som är viktigt är att biblioteken under de första åren får en så pass stor bredd på utbudet att de blir intressanta för de flesta musikintresserade. Det skulle göra att det också av rena marknadsföringsskäl blev intressant för många att låta biblioteken sprida deras verk. Artister skulle dock behöva vara överens med sina skivbolag om att sprida sitt material via biblioteken, som dagens upphovsrättslagstiftning är utformad.
För att kunna bygga bra bibliotek inom ramen för dagens lagstiftning skulle det offentliga behöva vara beredda att driva en tydlig linje i DRM-frågan. Många film- och skivbolag lever fortfarande i föreställningen att kopieringsskydd är ett fungerande svar på hemkopieringen, och skulle säkert sätta press på biblioteken att kräva att användarna använder DRM-program. Det är en de viktigaste orsakerna till att de flesta film- och musiktjänster som finns på nätet misslyckats.
Att standardavtalet inte innehåller någon klausul om kopieringsskydd kan kanske innebära att en del skivbolag inte vill låta sina artister delta i bibliotekets katalog. Det är å andra sidan helt avgörande för att biblioteken ska kunna fungera ordentligt. Ersättningssystemet ger dock staten en god förhandlingsstyrka: skulle viktiga mediabolag vägra delta, kommer de som inte vägrar få en större del av den totala kakan.
Hur ska standardavtalet fördela pengarna mellan artister och skivbolagen? Så länge upphovsrättslagen ger skivbolagen rätten att vägra sprida sina artisters verk, kommer det standardavtalet behöva ge också dem pengar för att bli attraktivt nog. För att få en stark legitimitet behöver avtalet å andra sidan kunna visa att det ger ett konkret tillskott till själva artisterna. Avtalet behöver balansera mellan de behoven.
Creative Commons är en serie licenser som upphovsrättsinnehavare kan använda för att slå fast att deras verk får spridas fritt under vissa villkor. Det skulle finnas stora fördelar med ett standardavtal som byggde på att verken släpps med någon av Creative Commons-licenserna. Det skulle innebära att det alltid ska vara tillåtet att sprida verken även utanför biblioteken, åtminstone så länge det inte sker kommersiellt. Det skulle också betyda att Creative Commons vinner mark som en standard för hur man släpper verk fria.
Bara det att varje upphovsrättsinnehavare ställs inför att välja någon av CC-licenserna skulle antagligen leda till att många verk släpps betydligt friare än om biblioteken har en egen, snävt definierad licens i sitt standardavtal. Biblioteken ska ju inte kräva att verken släpps fria att modifieras eller att användas kommersiellt, men det skadar inte att fråga.
Vi skulle också kunna använda existerande stödformer som en hävarm för att bredda utbudet på biblioteken. Staten skulle kunna villkora t ex filmstöd med att verket efter en viss tid ska släppas under en CC-licens, och därmed kunna tillgängliggöras via biblioteken. Public Service-bolagen skulle också kunna uträtta mycket genom att börja använda CC-licenser.
