Vad skulle digitala bibliotek kosta?
Från DigitalaBibliotek
I Vänsterpartiets förslag till digitala bibliotek föreslås att de får en budget på 300 miljoner kronor per år, som i huvudsak ska gå till ersättningssystemet. Att själva verksamheten inte behöver vara dyr märks t ex i Danmark, som redan har ett digitalt bibliotek för musik. De räknar med att ge tillgång till 4,5 miljoner olika spår år 2010, med en årsbudget på 15 miljoner danska kronor.[1]
Biblioteksersättningen för böcker är en mycket liten del av bokmarknaden: det omkring 120 miljoner kronor per år. Bokmarknaden omsätter idag omkring 7 miljarder kronor, varav drygt 4 miljarder är köp från hushåll. Staten genomförde dock relativt nyligen en stor reform för bokmarknaden: sänkningen av bokmomsen kostar omkring 1 miljard om året i uteblivna intäkter. De fysiska biblioteken bidrar också till att stärka bokförsäljningen genom inköp av de exemplar de lånar ut, vilket finansieras via kommunerna.
Det är svårt att uppskatta hur mycket ett digitalt nätbibliotek skulle användas. Ersättningssystemen till författare infördes långt efter att Sveriges bibliotek hade blivit stabila institutioner. Därför skulle ersättningen till en början behöva styras av politiska inriktningsbeslut om totalsumman på stödet, så att ersättningen per nedladdning de första åren anpassas till den budgeten. Då kommer det också behövas ordentliga kulturpolitiska diskussioner om hur stora behoven är. När systemet stabiliseras bör en förhandlingsordning motsvarande Författarförbundets inrättas, för att upphovsrättsinnehavarna ska kunna sätta press på regeringen att räkna upp anslagen ordentligt.
En viktig poäng här är att biblioteken redan från början behöver motiveras som ett sätt att ta politiskt ansvar för kulturekonomin i stort. Storleken på ersättningsrna behöver kontinuerligt utvärderas i jämförelse med utveckling i film- och musikbranschen – av staten så väl som av alla andra involverade.
Under de första åren skulle förstås uppbyggandet av biblioteken som tjänst och som institution kräva en del av budgeten. Dagens fildelningsnätverk visar dock att själva distributionen inte behöver särskilt kostsam. Däremot skulle det förstås finnas en poäng i att göra biblioteken till en högkvalitativ tjänst, där t ex bibliotekarier kan tipsa folk om film och musik de skulle kunna tänkas gilla, och där det skapas sociala mötesplatser.
Den som är för fri fildelning kan argumentera med en jämförelse av vad förbudsförsöken kostar. I Storbritannien har operatörernas merkostnader av försöken att komma åt fildelningen uppskattats till 365 miljoner pund per år. Den brittiska musikindustriorganisationen BPI hävdar att fildelningen kostar dem 200 miljoner pund i inkomster. [2]
