Vilka möjligheter skulle öppnas för filmare och musiker?
Från DigitalaBibliotek
Vad en budget på 300 miljoner skulle betyda för en enskild artist eller ett filmbolag är mycket svårt att säga. Till en början kommer det bero mycket på hur högt intresset är att sprida sina verk genom biblioteken: ju populärare, desto fler är det som ska dela på pengarna. Om biblioteken lyckas med att samla ett brett utbud som går utanför de professionella aktörerna, skulle en del av pengarna också gå till amatörmusiker m.fl. som idag vare sig tjänar eller förväntar sig att tjäna särskilt mycket på sin kulturverksamhet. Nätet har redan gett mindre artister helt nya möjligheter att hitta en publik, och digitala bibliotek skulle kunna vara en plattform som stärker den tendensen ytterligare.
För ett band på väg mot genombrott skulle biblioteken kunna bidra med ytterligare en tidig inkomstström, och därmed göra det möjligt att ta de första stegen mot att ha musik som heltidssysselsättning lite tidigare än idag. För ett typiskt garageband skulle förstås även de här inkomsterna att vara små rännilar. Det kulturpolitiska resultatet blir då en uppmuntran snarare än ett reellt ekonomiskt stöd. Samtidigt finns det andra fördelar att dra av biblioteken: t ex den enkla administrativa rollen av att se till att filerna alltid finns uppe och är enkla att hitta.
Kortfilmare skulle ha särskilt mycket att vinna på digitala bibliotek. Formatet gör det svårt att få in inkomster via bio eller dvd, och att försöka få folk att betala 10 kronor i förhand för att få se en kortfilm över nätet är knappast något framgångsrecept det heller. Biblioteksersättning skulle kunna ge ett mycket mer rättvisande utfall, och dessutom bidra till att kortfilm fick ett större utrymme i filmdebatten.
Många filmer försvinner ganska snart från repertoiren och från allmänhetens ögon. Till skillnad från filmuthyrningen, som begränsas av sina fysiska exemplar, skulle biblioteksformen fungera bra för att lyfta fram gamla verk i nya sammanhang. Biblioteken kan t ex fronta med originalet när en nyinspelning har premiär på bio, eller lyfta fram filmer som ger en bakgrundsbild när ett krig bryter ut.
En film som har en liten ström av DVD-intäkter och därför inte släpps fri, och inte heller finns med på allvar i fildelningsnätverken, kan lätt försvinna. Digitala bibliotek skulle kunna bidra till att filmhistorien snarare ligger öppen framför oss. Det betyder förstås inte att en liten svensk produktion som är tre år gammal plötsligt kommer få en stor publiktillströmning, men den som letar skulle åtminstone alltid kunna få tag på den.
Kan de digitala biblioteken få en stark koppling till public service skulle det också öppna en hel del möjligheter. Redan idag strävar public service-företagen efter större möjligheter att tillgängliggöra det material de producerar. P3 spelar till exempel in många livekonserter. Skulle banden kunna välja att låta de inspelningarna ligga ute på biblioteken, kan de i praktiken släppa en liveskiva utan att behöva betala för inspelningen.
Det finns en oerhörd potential i att öppna public service-arkiven. Det är inte heller svårt att argumentera för att de verk som bekostats med radio och TV-avgifter borde finnas tillgängliga för alla. I praktiken kräver det dock antagligen förändringar i upphovsrätten: idag skulle public service-bolagen behöva leta upp ett stort antal människor och skriva enskilda avtal med var och en av dem för att få laglig rätt att tillgängliggöra deras verk.
Digitala bibliotek handlar om mer än att skjutsa ut pengar i kulturekonomin på ett rättvist sätt. De skulle kunna vara ett handfast stöd i den omställning av kulturekonomin mot fri kulturspridning som pågår. Det finns både band och skivbolag som ligger i framkant, men för många kulturarbetare har processen precis börjat. Digitala bibliotek skulle kunna spela en viktig roll i att sprida nya sätt att se på kulturekonomin brett, även bland de som annars skulle ha släpat efter.
